En rolig liten lista

Postat av Johanna den 2010-02-04 17:55:09


När fick du reda på att du var gravid? i Mars
Var bebisen planerad? Nej
Mådde du illa mycket? Inget alls
Hur blev ditt hår? Lika jeevligt som vanligt.
Hade du mycket halsbränna? Sista tio veckorna jaa.
Grät du för ingenting? Nej. Jag grät så fort jag såg en bebis eller någon som var kär, haha. Kan man ju inte kalla ingenting.
Var du känslig? Njae..
Vad gillade du för mat? Pommes!! Blev mycket pommes o ketchup till lunch där ett tag..
När kände du bebisens första sparkar? Runt v17 kände jag den lilla, men riktiga sparkar dröjde lite.
Var du ofta orolig? Nej.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Jahadå! Så blir det när man bor brevid coopnära
Sparkade bebisen mycket? Absolut, och hade en hel del hicka.
Fick du bristningar? Vad är en graviditet utan bristningar? Självklart!
Hur kommer det sig att du behöll bebisen? För att jag har planerat att leva resten av mitt liv tillsammans med Emil o ville självklart ha en liten med honom.
Blödde du någongång? Nej.
Levde du på som vanligt? Nej, jag var tjock och hade ont.
Hur gammal var du när du blev gravid? 20 år ung
Hur tog dina föräldrar det? Dom blev nog inte så förvånade. Glada, hoppas jag iaf! :)
Hur tog din partner det? Han tog det precis som jag. Först i chock, sen lycklig.
Vart bodde du/ni? i en tvåa i stans mest lyhörda hus.
Hur ofta gick du till mvc? Som vanligt, förutom i slutet då det blev lite extra då dem trodde att hon inte växte som hon skulle.
Hur många ultraljud gjorde du? 4 st tror jag. Ett rutin, ett för att kolla hur hon låg och 2 st på förlossningen då jag inte kände bebisens rörelser.
Hur började din förlossning? Vattnet gick när vi skulle sova. En riktig chock!
Hur många timmar tog din förlossning? 13 timmar.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? Dom undersökte mig inte då, men första gången var det nog 4 cm.
Vilken smärtlindring tog du? Lustgas, varma handdukar, akupunktur, epidural o nån bedövning där på slutet..
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Runt 2 timmar..
Blev det komplikationer? Jotack.
Fick du sy? Ja
Hur var vikt och längd? 3625 g och 51 cm
Ögonfärg: Mörkblå
Hårfärg: Mörkbrun
Ammade du? Ja.
Ammar du nu? Nej
Hur gammal är bebisen nu? Snart 2 månader
Vad tyckte du om förlossningen? Värsta nånsin.
Vill du ha en till? Både ja o nej.
Planerar ni ett till? Nu ligger all fokus på vår Leia.
När kommer andra barnet? Kvart i?
Hur är ert förhållande nu? Stabilt.
Vilken vecka födde du i? 40+1

Graviditeten | 2 k o m m e n t a r e r

6 veckor

Postat av Johanna den 2010-01-19 21:45:47


Det har alltså gått sex hela veckor sen vår tjej kom till världen. Precis som de sa på BB kommer nu känslorna om dagarna på sjukhuset tillbaka när livet här hemma sakta men säkert blir "normalt" igen. Jag läser om andras förlossningar, hur ont de tyckte värkarna gjorde men hur otroligt lyckliga de blev när bebisen äntligen kom upp på bröstet..

Fan vad jag lurade mig själv! Jag har följt varenda förlossningsprogram på denna jord, läst böcker.. Var naiv och trodde att jag skulle få en vanlig förlossning. Värkarna var inte så farliga. Som rejäl kramp i magen, jag klarade av dem hela natten och morgonen med hjälp av lustgasen och min kära sambo men när jag slutligen skrek mig igenom varje värk blev det eda. Som jag helst ville slippa..

Jobbigast under förlossningen är smärtan, fel sorts smärta. Jag ville känna smärtan av att Leia sakta men säkert var påväg ut. Istället fick jag känna smärtan av barnmorskan/läkaren som tryckte neråt i slidan för att Leia skulle få en chans att komma ut, vilket hon i slutändan ändå inte gjorde på egen hand. Bara tanken på denna smärta gör ont. Jag mår dåligt vid tanken på att jag inte kände Leias väg ut så att säga.. Jag kände inte att jag "sket ut en melon" eller liknande, inget alls. Vet inte om det beror på chocken eller smärtstillande?

När hon väl var ute och de la upp henne på mitt bröst ville jag bara bort. Jag ville inte ha henne där, jag hade så ont och jag var så jävla rädd. Ingen lyssnade på mig, ingen brydde sig om att jag fick panik av att ha denna ömtåliga lilla människa på mig.

Tiden på BB var minst lika jobbig som själva förlossningen. Jag kunde inte röra mig och att bara byta sida i sängen för att amma gjorde så sjukt ont. Emil tog därför hela ansvaret för Leia under hela tiden på BB och jag kände mig riktigt bortglömd. Det var bara han och Leia, Leia som jag hade så svårt att knyta an till. Emil hade stenkoll på allt och var den som tog henne till alla viktkontroller och liknande. Jag började knyta an till Leia när vi kom hem, sakta men säkert.

Det gör ont i hjärtat att jag "missat" hennes första dagar här i livet.. Att jag inte njöt av de allra första dagarna ihop. Det är riktigt jobbigt att smälta.. och att det blev som det blev med amningen och första besöket av all släkt..

Det får ta sin tid att bearbeta allt. Jag är iallafall otroligt lycklig att smärtan under förlossningen slutade med att jag blev mamma till världens finaste lilla tjej som jag ska älska för resten av mitt liv <3

Graviditeten | 9 k o m m e n t a r e r

Kroppen efter förlossningen

Postat av Johanna den 2010-01-06 12:50:49


När jag var gravid la jag inte särskilt mycket tanke på hur min kropp skulle se ut efter förlossningen. Allt jag kunde tänka på var att jag skulle slippa ha världens största mage och jag skulle kunna böja mig igen. Nu har det gått 4 veckor och sakta men säkert börjar man acceptera sin nya kropp.

Jag gick upp till 80 kg (från 52 kg) innan det var dags, men efter 4 dagars vistelse på BB hade jag redan gått ner 13 kg. Det blev alltså en hel del vätska där på slutet. Det tog inte lång tid här hemma innan vågen visade på 64 kg. Jag har aldrig haft problem med vikten så att plötsligt ha en mage som känns degig och hängig var lite chockerande. I mitt huvud trodde jag att jag skulle kunna ha några av mina gamla kläder som var stora innan jag blev gravid.. Glöm det!

Det är då man börjar tänka, hur jäkla liten var jag innan?! Hittade en tubtopp i garderoben, den täcker ungefär halva min kropp idag (på bredden). Helt galet! Graviditeten förändra min kropp totalt utan att jag ens märkte det. Vad bred man blev!


Magen idag.

Magen har iallafall blivit allt mindre ju mer tid som går. Även om jag inte rört på mig speciellt mycket. Skönast av allt var att bli av med dubbelhakan, den försvann väldigt fort.

Idag visade vågen 62 kg, så 10 kg mer än vad jag började på. Tror dock inte att mitt mål blir att väga 52 kg igen, utan satsar nog mer på 54-55. Är jättesugen på att ställa mig på crosstrainern och köra ett lugnt pass. Det måste man ju kunna göra? Man får ju ta raska promenader. Så länge inte såret gör ont så..

Graviditeten | 5 k o m m e n t a r e r

Min förlossning

Postat av Johanna den 2009-12-22 14:07:26


Något kändes konstigt "där nere" och när jag ställde mig upp för att gå till toan gick vattnet. Kl var 23.40 den 7 december. Samlar ihop våra saker och åker till förlossningen för en undersökning. Är då helt säker på att få åka hem igen eftersom inga värkar har kommit. Kl 1 sitter jag med ctg-kurvan och sakta smyger sig värkarna på. Bm ger mig en lätt sovdos (tabletter) men jag somnar inte. Det gör för ont. 03,30 får jag akupunktur, varm handduk och lustgas. Värkarna är hanterbara men gör helt klart ont. Vid 5-tiden slumrar jag mellan värkarna, det är då ca 5 minuter emellan.

Tätare värkar kommer vid kl 6. Fortsätter med lustgasen. Den hjälper mig tillräckligt, när man tar den i tid. Det var verkligen ingen lätt match. När klockan närmar sig åtta blir värre. Skriker igenom värkarna, känner att lustgasen inte hjälper tillräckligt längre. Dom försöker få mig att stå men det gör för ont. Jag sitter på sängkanten med Emil och andas. Ryggen gör ont och jag ber om EDA.

Kl 9 läggs Eda. Detta minns jag faktiskt inte mycket av. Jag hade så jäkla ont! Lite stick i ryggen var ingenting i jämförelse med värkarna. De ser på ctg:n att fosterljuden går ner och även fast jag vänder på mig är de svårt att registrera så skalpelektrod sätts. Jag minns att jag kände av värkarna som ett tryck mot svanskotan. Jag låg kvar i sängen under hela tiden. När Eda:n börjar verka kan jag delvis slappna av igen. Behöver inte längre skrika när värkarna kommer.

Vid 12.35 börjar jag känna att det trycker mot ändtarmen. Dom hjälper mig upp för att kissa på toan. Var mycket tjat om att kissblåsan var tvungen att vara tömd. Vet att dom tömde den med kateter ett flertal ggr, gick inte så bra. Vid kl 13 kan jag inte hålla emot längre. Jag får börja krysta men jag får panik. Jag var ju livrädd för just detta skede. Under hela tiden jag krystar känner jag ingenting. Enda känslan är att det är jobbigt. Dom försöker få mig att andas igenom krystvärkarna eftersom Leia är långt upp. Det går inte! Jag vet inte hur mycket jag skriker åt dom, jag får panik. Det går inte att andas igenom! Dessutom får jag känslan av att dom börjar bli stressade..

Får efter en stund krysta igen. Känner fortfarande att ingenting händer. Jag känner inte att hon är påväg ut. Jag har täta men korta värkar och det hela har liksom avstannat. Jag tvingas flytta runt i alla möjliga ställningar vilket är oerhört jobbigt och i slutändan hjälper ingen av dem. Efter en timmes krystningar beslutas det om sugklocka. Jag får även en spruta i underlivet ifall att hon måste klippa. Konstigt nog uppfattar jag det, trots att jag skriker som en galning och tårarna sprutar.

Första sugklockan läggs 14.30 och den släpper två gånger. Jag krystar samtidigt och även nu känner jag ingenting. Då byter de sugklocka till någon värre variant som även den släpper två gånger. Att sätta fast dessa sugklockor gör så förbannat ont, och detta tvingas jag stå ut med gång på gång. Tillslut lägger sig en bm på min mage för yttre press, samtidigt som läkaren drar och jag krystar. Jag ser och kan läsa att det inte var lätt att dra ut henne heller. Det känns som om hon är fast mellan mina ben hur länge som helst. Tillslut händer något och hela läkarens rock och ansikte är fullt av blod. Jag vet inte om det är mitt eller bebisens då. Kort senare kommer Leia till världen!

Hon läggs upp på mitt bröst men jag är så borta.. Jag är rädd och skriker att jag inte klarar av att ha henne på mig. Samtidigt står en lycklig pappa vid min sida. Läkaren försöker få ut moderkakan, jag får krysta. Dom lägger nåt slags förband därnere och jag får sen ligga och vänta på att bli nerskjutsad till operation. Jag har så ont och tårarna bara rinner. Emil sitter med Leia i famnen några meter bort. Jag ligger och gråter, tittar mest in i väggen.

Nere vid operationen orkar jag knappt hålla ögonen öppna. Så fort jag stänger dem dåsar jag bort. Jag får en hel del sprutor som gör mig illamående och yr i huvudet. När de sedan ska lägga upp mina ben protesterar jag, det gör så ont! Dom väljer då att söva ner mig. Ingreppet tar ca 50 minuter och bedöms som komplicerat. Vaknar sedan på uppvaket med slangar i armarna, jag får dropp och blod. Är helt slut då jag förlora mycket blod.


Jag trodde att jag mindes allt men när jag nu sitter och skriver känner jag att det finns tydliga luckor. Det var det värsta jag någonsin varit med om. Vissa delar har jag valt att inte skriva om under själva krystskedet. Det hände så mycket och det var så jävla jobbigt. Dagarna efter förlossningen var ingen dans på rosor, jag kunde inte röra mig. Jag låg där i sängen i en blodpöl med slangar i armarna. Förlossningen blev inte alls som jag föreställt mig.. Dessutom missade jag min dotters första timmar i livet.. Detta är något jag aldrig gör om.

Under bb-tiden fick vi prata med läkaren som förklarade lite varför allt blev som det blev. Även fast hon inte vet varför Leia inte kom ner ordentligt. Har även fått prata med en kurator som jag antagligen kommer kontakta igen för att bearbeta händelsen.

Det enda goda med det hela var att vi fick världens finaste dotter, och att hon mådde bra efter allt!

Graviditeten | 20 k o m m e n t a r e r

Sista magbilderna

Postat av Johanna den 2009-12-07 21:11:16



Graviditeten | 20 k o m m e n t a r e r

Barnmorskebesök

Postat av Johanna den 2009-12-07 13:59:08


Idag blev det ett vanligt, kort besök hos bm. Magen hade växt till 37 nu och hjärtljuden lät bra. Tillochmed mina järnvärden var mycket bra, för första gången under graviditeten. Fick en ny tid nästa måndag, om jag fortfarande är gravid. Vilket jag banne mig INTE ska vara!!

Jag överlevde tillochmed bilturen. Det är så satans kul att köra bil! Apropå det ska jag nu betala försäkringen på min egen, kanuuun!

Graviditeten | 3 k o m m e n t a r e r

Tillväxtultraljud

Postat av Johanna den 2009-11-27 12:23:39


Efter de längsta 10 minuterna någonsin fick vi äntligen komma in på ultraljudet. Hon var så oerhört trevlig och förklarade allt mycket bättre än min barnmorska. Sen fick jag lägga mig på britsen. Självklart kommer världens sammandragning och det känns som om jag ska kissa på mig. Det var underbart att få se bebisen igen. Vilken skillnad från förra gången!

Hon mätte mängden fostervatten och tittade på navelsträngen. Allt såg bra ut. Sen mätte hon även bebisen för att se om det var en liten rackare eller inte. Det var det inte. Kotten väger över 3 kg trodde hon. Hon trodde även att h-n skulle komma snart. (Bara inte imorn, älskade liten).

Vi såg även att h-n låg och snuttade med läpparna. Helt otroligt! Inget kön uppfattade vi och det känns bra. Jag vill ha det som en överraskning! Är så otroligt lättad. Nu inser man även hur nära slutet vi är. Kanske dagar, kanske veckor.. Det är ingen som vet.


Graviditeten | 5 k o m m e n t a r e r

Tråkiga besked..

Postat av Johanna den 2009-11-25 15:26:36


Barnmorskebesök var det ja.. Mina besök brukar gå på ca 5 minuter, jag har lite svårt för sjukhus. Idag blev ett väldigt annorlunda besök. När jag låg på britsen och min barnmorska mätte magen och kollade hjärtljudet såg man att nåt inte var som det ska.. Hennes min blev annorlunda.. Mitt sf-mått är inte vad man önskar sig. För 4 veckor sen var jag på 33-, för två veckor sen 33+ och nu på 34. Det har helt planat ut. Samtidigt som jag fortsatt att gå upp i vikt..

Efter det fick jag sitta med ctg-maskinen i ett litet rum under 30 minuter. Det var verkligen hemskt att detta hände just denna gång när inte Emil var med. Kanske var det bäst så, jag hade nog brytit ihop annars. Nu var jag tvungen att hålla ihop och lyssna på allt som sas. Hade en del sammandragningar under denna tid och det gjorde ont.

Resultet av detta skulle läkaren titta på och sen besluta sig om jag kunde åka hem. Efter en lång väntan fick jag åka hem med en tid för ultraljud. Så på fredag ska jag och emil dit igen och jag vet inte hur jag ska klara mig tills dess.

Det kanske inte är någon större fara med kotten, men det gör så jäkla ont att veta att h-n kanske inte mår som h-n ska. Att något är fel. Jag är så rädd att dom ska hitta nåt fel på fredag..


Graviditeten | 9 k o m m e n t a r e r

Bulan och jag

Postat av Johanna den 2009-11-17 09:47:42



37+1

Graviditeten | 2 k o m m e n t a r e r

Kontrollfreak

Postat av Johanna den 2009-11-05 10:53:55


Eftersom jag är lite av ett kontrollfreak har jag redan påbörjat packningen av den såkallade "BB-väskan". Den står prydligt i hallen. Har hittills fyllt den med Kottens kläder, amningsbh+kupor, schampo&balsam.. Jag vill gärna att den ska vara klar långt i förväg ifall att något oväntat händer. Och för att jag inte litar på att Emil vet vad som ska med.

Så nu har jag googlat lite på detta och skrivit ner vad som kan tänkas behövas. Det är ju jättemycket! Svårast måste dock vara mat/snacks. Vad ska man ha med sig? Måste man helt enkelt investera i en kylväska? Och vad för snacks ska man ha med? Inget som gör magen upprörd är min första tanke..

Ja, det här med att föda barn verkar vara världens grej. Nu ska jag rota i väskan och se vad det egentligen är jag packat. Kom gärna med tips!

Graviditeten | 2 k o m m e n t a r e r

Sista föräldragruppen

Postat av Johanna den 2009-11-02 19:20:50


Nu är den äntligen slut och ärligt talat har den inte gett alltför mycket. Idag har en socionom pratat med oss om relationer osv. Vet inte om det var jag som hade svårt att koncentrera mig eller om allt han sa bara var en röra.. Jag gillar inte att sitta och spekulera i hur livet kommer se ut när bebisen kommer. Det är omöjligt att veta hur våra liv kommer se ut, vem som kommer göra vad..

Graviditeten | 1 k o m m e n t a r e r

Välkommen, vecka 34

Postat av Johanna den 2009-10-19 16:46:46


Bebisen: Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.

Din kropp: Händer, fötter, vrister och ansikte kan vara lite svullna nu. Detta kommer sig av vätska i kroppen och kallas ödem, är ofta värre när det är varmt och under dagens senare del. Det kan tyckas märkligt att det skulle göra det bättre om du dricker mycket vatten – men det är faktiskt sant!

Egna tankar: Jag tror fortfarande att Kotten ligger med huvudet uppåt. Ibland iallafall. Har dom verkligen så mycket plats att dom kan snurra runt därinne? Tydligen.. Kroppen känns otroligt tung vissa stunder och det börjar bli jobbigt att röra sig. Snart får jag nog säga hejdå till mina älskade tygskor..


Graviditeten | 4 k o m m e n t a r e r

Välkommen, vecka 33

Postat av Johanna den 2009-10-13 11:27:33


Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå.
Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen,
men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten.
En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun.
Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför
att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under en fullgången
graviditets sista sju veckor.


Graviditeten | 2 k o m m e n t a r e r

Föräldragrupp, del 1

Postat av Johanna den 2009-10-06 16:29:04


Första mötet avklarat!

Vi fick presentera oss själva, vilket jag ansåg var rätt svårt. Vi är klart yngst i
vår grupp och det märktes rejält under denna presentation. Sen gick vi vidare
med att bli två grupper som diskuterade vad vi ville prata om under dessa
tillfällen. Blev löst pratande om allt möjligt så det var trevligt.

Jag vart jätteförvånad över gruppen. Jag var helt säker på att det skulle vara
mer unga människor men alla var nästan 30 +. Dock var alla hur trevliga
som helst så det är inga problem men jag, som lider av svår personlighetsstörning
just nu, kände mig hur liten som helst! Ska iallafall bli spännande att prata om
förlossning och allt.

Nästa gång blir det nog inte lika svårt att gå dit :)

Graviditeten | 9 k o m m e n t a r e r

Välkommen, vecka 32

Postat av Johanna den 2009-10-05 09:17:44


Bebisens kropp, armar och ben fortsätter att rundas av i takt
med att underhudsfett tillkommer – och de ser äntligen ut att
vara i proportion till huvudets storlek. Den väger ungefär 1,5 kg
nu, ser mer och mer ut som en nyfödd bebis ”ska” göra och är
drygt 40 cm lång. På grund av trängseln därinne, har du kanske
märkt att bebisen inte längre rör sig lika livligt.


Tycker fortfarande att det är ganska livligt därinne. Man känner
hur Kotten flyttar sig hit och dit. Dock känner jag mindre sparkar.
Det är riktigt tungt. Det trycker på kissblåsan när man försöker sig
på att gå en längre bit. Det är något jag inte kommer saknar sen..

Graviditeten | 0 k o m m e n t a r e r

Välkommen, vecka 31

Postat av Johanna den 2009-09-29 13:16:12


Bebisen är ca 40 cm lång och väger ungefär 1600 g. Den kan fortfarande
ligga med huvudet uppåt, men i nästa vecka vänder sig de flesta bebisar
sig och ligger med huvudet neråt tills födseln.
Livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm. Bebisen fyller nu nästan upp
hela din mage. Många samlar på sig mycket vatten i kroppen, särskilt fötter
och vader kan vara svullna.

Senaste tiden har varit väldigt aktiv för vår lillplutt. Det är sällan lugnt därinne.

Har även känt något som jag tror är hicka, vilket är rätt lustigt. Kroppen är

tung och jag känner mig inte riktigt som en 20-åring längre.. Det börjar närma

sig och det känns otroligt skönt!


Graviditeten | 8 k o m m e n t a r e r

28 veckor

Postat av Johanna den 2009-09-14 16:29:56



Nu har vi avklarat 28 hela veckor ihop. Det är en riktigt aktiv buse vi skapat.
Mår fortfarande väldigt bra även fast ryggen bråkar. Det börjar även bli lite tungt
att gå. Jag tar mig fram i min egen takt alltså :)

Vi har precis varit hos barnmorskan. Allt var bra, t o m mina järnvärden som hittills
varit väldigt dåliga. Skönt att slippa bekymra sig över det. Kottens lilla hjärta slog
på och magen hade vuxit. Dock låg jag nu under kurvan men det var bra.

Graviditeten | 2 k o m m e n t a r e r

Välkommen, vecka 28

Postat av Johanna den 2009-09-07 20:29:18


Trefjärdedelar av din graviditet har passerat. Man kan känna hur livmodern
trycker upp mot revbenen så att de nedersta revbenen spänns ut. Det kan
bli svårare för dig att ta ett djupt andetag. Du tycker kanske att ditt barn är
lite väl stökigt nu.

Medelkroppslängden 38 cm från hjässa till häl och barnets
medelvikt är 1200 gr. Huvudets omkrets är 27 cm.
Håret på huvudet har vuxit och barnet har fått ögonbryn och ögonfransar.
Barnet öppnar och sluter ögonen.


Egna tankar: Sakta men säkert närmar vi oss slutet. Det är en underbar
tanke, samtidigt som jag börjar bli rädd. Hur ont gör det egentligen?
Kotten trycker rejält upp mot revbenen. Väldigt aktiv när h-n väl är vaken.
Ska försöka filma när Kotten är igång. Mysigt att spara.


Graviditeten | 5 k o m m e n t a r e r

Åh, vad vi ska lära oss!

Postat av Johanna den 2009-09-01 16:18:13


Fick idag inbjudan till föräldragruppen. Ska bli jättekul faktiskt. Jobbigt
att sitta still i 2 timmar bara. Men oj, vad vi ska lära oss grejer.
Kommer bli experter tills kotten kommer ut.


Graviditeten | 10 k o m m e n t a r e r

26 veckor

Postat av Johanna den 2009-08-31 15:34:26


Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax
över 750 gram. Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden.
Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför,
även om den än så länge andas fostervatten istället för luft.


Graviditeten | 6 k o m m e n t a r e r
Tidigare inlägg


Till bloggens startsida






J O H A N N A

Du har hittat ännu en mammablogg!
Jag som skriver denna heter Johanna och har hunnit bli 22 år, är sambo och mamma till världens finaste prinsessa. Är otroligt svag för Kent, fredagsmys och vit inredning..

KONTAKT johannavictoria_@hotmail.com





♥ ♥ ♥




L E I A
född 8 december 2009

Efter en jobbig start i livet så njuter vi nu av varenda minut med varandra! På Leias topp-3 lista hamnar att lära sig gå, synas och göra allt man inte får.



♥ ♥ ♥



Sist postat

En rolig liten lista
6 veckor
Kroppen efter förlossningen
Min förlossning
Sista magbilderna
Barnmorskebesök
Tillväxtultraljud
Tråkiga besked..
Bulan och jag
Kontrollfreak



Kategorier

Allmänt
Bilder
Frågor och svar
Graviditeten
Mammabloggar
Nytt
Testar
Tips
Träning och hälsa
Tävlingar
Video
Vårt hem



♥ ♥ ♥



2 0 1 1
Januari · Februari · Mars · April
Maj · Juni · Juli · Augusti · September
Oktober · November · December



2 0 1 0
Maj · Juni · Juli · Augusti · September
Oktober · November · December